Vad säger allemansrätten om ridning?

Att rida rakt ut i naturen är väl något av det härligaste som finns! I Sverige är vi välsignade med allemansrätten, men vad gäller när man rider ut i naturen? 

Allemansrätten ger oss rätt att rida i naturen men innebär inte att man får göra vad som helst. Det ställs större krav på hänsyn av ryttare än om man tar sig fram till fots. Detta beror på att ridningen kan skada marken och man får därför inte rida på områden som kan skadas.

Ett annat exempel är att om man rider på samma ställe ett flertal gånger så ökar detta risken för att mark och natur tar skada och då kan markägaren hindra dig från fortsatt ridning. Detsamma gäller om upprepad ridning orsakar störningar för markägaren eller andra. Det bästa är ju givetvis alltid att prata med markägaren innan man ger sig ut, så man är överens om var ridning är ok. Om inte annat så blir det ju alltid trevligare om alla inblandade parter är med på noterna.  

Naturvårdsverket har listat en del punkter som är bra att ha som vägledning:

• Undvik planteringar och åkermark där det är förbjudet att rida (gräsmattor, plantskolor, planterad park och liknande). 
•  Rid inte heller på stubbåkrar/ängar om du inte frågat markägaren först. Det som ser ut som en stubbåker kan vara insådd vall och den insådda grödan är ofta svår att se.
•  Rid inte i planterad skog.
•  Undvik att rida på mjuka stigar och på stigar som vanligtvis används för vandring och motionslöpning. Rid inte heller i markerade eller uppåkta skidspår. 
•  Undvik att rida över ömtålig mark som exempelvis ängar och hagar, lavmarker och kärrmarker.
•  Var extra uppmärksam under vår och höst när det är blött och mjukt i markerna.
•  Hästens hovar kan skada granarnas rötter. Då kan det bli rotblöta i trädet så att virket förstörs. 
•  Rid inte över tomter, eftersom de som bor i naturnära hus ska kunna känna sig ostörda inom den så kallade hemfridszonen. Hur stort område som räknas som tomt beror på situationen. Det är risken att störa som bestämmer hur nära huset du kan rida. 
•  Normalt är det tillåtet att rida på enskilda vägar. Men det är endast tillåtet så länge vägen inte tar skada. Risken för skador minskar om du rider i mitten av vägen. Rider du ofta längs samma vägsträcka bör du ha en dialog och eventuellt skriva ett avtal med den som äger vägen. Hästspillning är inte skadligt för naturen men i större mängder kan det bli ett problem för andra som går eller färdas längs vägen. På vintern fryser spillningen till hårda klumpar som kan bli ett problem för annan trafik. Ta därför till vana att ta bort spillningen från vägen. Markägaren kan kräva skadestånd om vägen skadas av ridning eller travträning. 
•  Om ridning orsakar skada kan markägaren få tillstånd av kommunen att sätta upp en skylt som förbjuder ridning. I tätbebyggt område kan kommunen reglera ridning. 

Tänker man sig för och förhåller sig till ovanstående är det ju en fantastisk möjlighet vi har i Sverige att rida ut i naturen! Den måste vi ta vara på!