Det känns som att det är först nu jag landat på jorden igen efter guldbubblan man levt i. Jag åkte förra veckan till Segersjö för att rida YR-SM, alltså 3* med Lavendel och jag tog även med Murre för att han skulle gå en 2*.
Vi packade så mycket vi fick plats med ungefär och lastade hästarna torsdag lunch för att påbörja den 6h långa bilfärden upp. Hästarna fick rastas halvvägs och kändes spralliga över att vara ute och resa igen - de vet ju att det oftast innebär tävling ;)
På kvällen drog jag på FITS-ridbyxorna och joggade dem efter att allt var uppackat och fått sin plats. De kändes väldigt lugna och fina! Lovande inför dressyren dagen efter.
I båda klasserna startade jag rätt tidigt i klassen, Lavendel var start 3 i sin klass och Murre var start 7 eller något sådant av 34 resp 54. Lavendel gjorde ett superfint och väldigt harmoniskt program som jag tyckte var ett av de bästa vi gjort men domarna var hårda och vi fick nöja oss med 66%. Helt ok ändå men känslan var bättre än så. Denna dressyren la oss på guldposition i YR-SM.
Murre inledde jättefint sitt dressyrprogram med 7or och 8or, dock halvvägs in i programmet fick han syn på något på ena kortsidan och sedan också långsidan vilket gjorde honom superspänd och opåverkbar. Jättetråkigt då han hade kunnat slå till med bra poäng…
Så nästa dag var hoppdagen - Lavendel kändes superfräsch och hoppade flott och avslappnat. Jag red på alldeles för hårt in i trekombinationen, Lavendel löste situationen men vi fick följdfel på hindret efter så hon rev på väg upp. På sista hindret tar jag en sista förhållning för mycket och samma där. Men känslan var likt dressyren såååå mycket bättre än resultatet! En så fin hoppning har hon inte gjort på länge och vi bibehöll vår ledning i SM-klassen.
Murre hade kvar sin fobi för kortsidan och blev tyvärr opåverkbar och spänd igen. Tråkigt då han hoppade fram finare än någonsin. Jag valde därför att stryka honom till terrängen för att vi inte skulle få en dålig upplevelse med oss i ryggsäcken till nästa tävling.
Sen kom dagen vi alla längtat efter - Terrängdagen!!
Banan var likt förra året stor och respektingivande men en sån bana som passar Lavendel perfekt! Vi gjorde en superrunda och satte de svåra linjerna jättefint, Lavendel lekte runt och hade “the time of her life”. Det som är bland det svåraste på denna bana är dock tiden men vi hade tillräckligt lite tidsfel för att försvara guldet och det blev vårt i år igen :) Vi blev också 9a i öppna klassen vilket var väldigt roligt!
Så med guldmedalj runt halsen och guldtäcke, krans, rosett, plakett osv åkte vi hemåt mot Skåne igen - då känns 6h inte så farligt ;)
Hemma väntade några dagar i hage för Lavendel och Murre och de båda är igång igen i lite lättare arbete. Lavendel har i sin återhämtning från tävling flitigt fått använda EQUILIBRIUMs Magnetic Therapy Pad. Jag älskar att använda den på mina hästar som lite hemma rehab efter tufft jobb!
PS, funny story - jag tyckte runt terrängbanan att min högerskänkel inte hade lika stor påverkan som vänster vilket berodde på att jag tappat höger sporre i starten och red alltså rundan med bara en sporre :)